Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•187
Nu kan du vara säker på, att vi fortfarande äro på
rätt väg.»
Alltså gingo de efter mannen, som gick framför dem.
Men se, om en stund inbröt natten, och det blev mycket
mörkt, så att de, som följde efter, förlorade ur sikte
honom, som gick före.
Då nu Fåfäng förtröstan ej kunde se vägen framför
sig, så föll han ned i en djup grop, som med avsikt
hade hlivit grävd av en traktens furste, för att han i
den skulle fånga övermodiga dårar; och han blev härvid
alldeles sönderkrossad. (Es. 9: 16.)
Då Kristen och hans kamrat hörde, att han föll ned
i gropen, ropade de till honom för att höra efter, vad
som var på färde. Men de fingo icke något svar, utan
det enda de hörde var ett ängsligt suckande och
stönande. Då sade Hoppfull:
»Var äro vi väl nu?»’
Men Kristen teg, ty ban började ana, att han fört
sin vän bort från den rätta vägen. Nu begynte det
också att regna samt åska och blixtra alldeles förfärligt,
och vattnet steg mycket hastigt.
Då suckade Hoppfull för sig själv och sade:
»Ack, om jag ändå hade stannat kvar på den rätta
vägen!»
Kristen: Vem kunde väl tänka sig, att denna stig
skulle föra oss vilse?
Hoppfull: Jag fruktade det redan från första början,
och därför gav -jag dig en liten varning. Dock borde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
