Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•204
»Vad betyder då detta?» frågade Kristen.
»Sågo ni icke», svarade herdarne, »ett litet stycke
nedanför dessa berg en stätta, som ledde till en på.
vänster sida om vägen liggande äng?»
»Jo», svarade de.
»Från den stättan», fortsatte herdarne, »går en
gångstig, som leder direkt till Tvivlets slott, vilket tillhör
jätten Förtvivlan. De där männen, som ni se bland
gravarna, voro också en gång 1— såsom ni äro —
.vandringsmän på väg till Zion, och de hade kommit ända
fram till den där stättan. Men som den rätta vägen på
detta ställe var oländig och hård, så föredrogo de att
vika av in på ängen, och där togos de tillfånga av jätten
Förtvivlan, som kastade ned dem i en fängelsehåla under
Tvivlets slott. Då han en tid hade hållit dem inspärrade
där, så stack han ut deras ögon samt förde därefter ut
dem till dessa gravar, bland vilka de sedan fått famla
omkring ända till denna dag, på det att den vises ord
— den människa, som far vilse ifrån förståndets vägr
lion hamnar i skuggornas krets — måtte gå i fullbordan.»
(Ordspr. 21: 16.)
Härvid sågo Kristen och Hoppfull på varandra, och
strida tårar strömmade ur deras ögon, men de sade dock
ingenting till herdarne.
Och jag såg i min dröm, att herdarne förde ned de
båda pilgrimerna i en djup dal, där man i bergväggen
kunde se en dörr. Och herdarne öppnade denna dörr
samt uppmanade Kristen och Hoppfull att se dit in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
