Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•210
begrunda vad han redan hört och sedan stanna och
invänta honom för att se, om vi så småningom kunna
åstadkomma en förändring till det bättre hos honom?»
Hoppfull svarade:
»Ja, må Okunnig gärna le åt det
han ej förstår. Om än han litet-vet,
han likväl ej den kunskap vägras bör,
som till den högsta lycka mänskan för.
Gud säger, de, som ingenting förstå,
till undergång, fast han dem skapat, gå.»
Därefter tillade han:
»Jag tror ej, att det är rådligt att säga honom allt
på en gång. Låt oss därför, om du så vill, gå förbi
honom och i stället tala med honom framdeles,
allteftersom han blir i stånd till att kunna fördraga det.»
Alltså begynte Kristen och Hoppfull att gå litet
fortare, så att Okunnig blev efter. När de så hade fått ett
litet försprång, kommo de in i en mycket mörk allé, och
där mötte de en man som sju onda andar hade bundit
med sju starka rep, och nu höllo de på att släpa honom
med sig tillbaka till den där dörren i bergväggen, som
herdarne på de Ljuvliga bergen hade visat pilgrimerna.
(Mat. 12:45; Ordspr. 5:22.) Nu började den gode
Kristen att skälva, och detsamma gjorde även hans
följeslagare. Medan de onda andarna bortförde mannen,
betraktade Kristen denne för att se, om det möjligen var
någon, som han kände. Och han tyckte sig i honom
igenkänna en viss herr Atervändare, som bodde i staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
