Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•214
som de icke kommo åt var, som sagt, lians juveler.
Dessutom hade de låtit honom behålla några småmynt,
men alis icke så mycket, att det kunde räcka till resans
slut. Ja, om jag icke är för illa underrättad, lär han
ha varit nödsakad att tigga sig fram under vägen, för
att kunna uppehålla livet. Ty sina juveler fick ban
icke sälja. Men fastän han uppbjöd hela sin förmåga,
så hände det dock mången dag under den återstående
delen av resan, att ban, såsom ordstävet säger, hade en
tom måge till reskamrat.
Hoppfull: Men var det icke liksom ett under, att de
icke togo från honom hans respass, som skulle bereda
honom tillträde till den himmelska staden?
Kristen: Jo, det var sannerligen ett under att de ej
fingo tag i det. Detta berodde dock alis icke på hans
egen förtjänst, Då de överföllo honom, blev han
nämligen så förskräckt, att han varken hade kraft eller
sinnesnärvaro nog till att gömma undan någonting. Alltså
var det mera en god försynens skickelse än sin egen
förtjänst, som han hade att tacka för att de tre bovarna
gingo miste om denna’ hans dyrbara skatt.
Hoppfull: Dock var det utan tvivel en stor tröst för
honom att*cle icke rövade från honom hans juveler.
Kristen: Det kunde ha varit honom en stor tröst, om
han endast begagnat dem, som han borde ha gjort.
Men de, som talade om tilldragelsen för mig, sade, att
han under hela den återstående vägen blott hade föga
gagn av dem. Orsaken därtill var den, att han var så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
