Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•222
och deras stallbröders skull! Ja, även lieman och Hiskia
nödgades uppbjuda alla sina krafter mot dem, för att
kunna försvara sig, och det fastän de på sin tid voro
stora kämpar. Och likväl kommo de ej ur striden
utan allvarliga minnesbetor. Petrus försökte nog han
också, så gott han kunde, att stå dem emot, men fastän
somliga säga om honom, att han är den förnämste av
apostlarne, så behandlades ban dock så illa av de tre
bovarna, att han till slut lät skrämma sig av en stackars
tjänstflicka.
Dessutom kunna de alltid giva tecken till sin furste.
Han är nämligen aldrig utom hörhåll, och om de någon
gång skulle bli riktigt hårt ansatta, så kommer han, så
snart det är möjligt, till deras hjälp. Det är om honom,
som det säges: »Angripes han med ett svärd, så håller
det icke stånd, icke spjut eller pil eller pansar. Iian
aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas
för honom till strå; ja, stridsklubbor aktar ban såsom
strå, ban ler åt rasslet av lansar.» (Job. 41: 17—20.) Vad
kan väl en människa göra mot en sådan fiende? Väl
är det sant, att om alltid Jobs häst stode redo och om
man vore modig och skicklig nog att kunna rida honom,
då skulle man kunna uträtta märkvärdiga saker. »Ar
det du som giver hästen hans styrka och kläder hans
hals med brusande man? Ar det du som lär honom
gräshoppans språng? Hans stolta frustande, en
förskräckelse är det! Han skrapar marken och fröjdar sig i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
