Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•226
dem båda in i ett nät, i vars maskor de blevo så
insnärjda, att de alis ej visste, huru de någonsin skulle
kunna komma ut igen. Och i detsamma föll även den
vita dräkten från den svarte mannens kropp. Då insågo
de, varest de befunno sig, och de begynte att klaga
och gråta, ty de sågo sig ingen utväg att själva kunna
taga sig ut ur nätet. Och Kristen sade till sin
följeslagare :
»Nu inser jag, att jag råkat ut för en villfarelse.
Uppmanade oss icke herdarne, att vi skulle taga oss
tillvara för smickrare? ’Den som smickrar sin nästa,
ban utbreder ett nät för hans fötter’, säger den vise
mannen. (Ordspr. 29: 5.) Och i dag hava vi fått
bekräftelse på sanningen av dessa hans ord.»
Hoppfull: Herdarne lämnade oss också en beskrivning
över vägen, för att vi så mycket säkrare skulle hitta
fram. Men vi ha ju glömt att läsa i den, och sålunda
ha vi ej kunnat taga oss till vara för mördarens väg. I
detta hänseende var David visare än vi, ty han säger:
Efter dina läppars ord, och vad människor än må göra,
tager jag mig till vara för våldsverkarens stigar.» (Ps.
17: 4.)
Sålunda lågo de i nätet och gräto över sig själva.
Slutlingen fingo de se en skimrande varelse, som kom
gående emot dem, hållande i handen ett gissel av fina
tåg. När han kommit till det ställe där de lågo, frågade
han dem varifrån de voro, och vad de gjorde här. De
berättade för honom, att de voro två stackars vandrings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
