Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•229
någon sådan. Slutligen frågade han dem, om icke
her-darne hade uppmanat dem, att de skulle taga sig till
vara för smickrare.
»Jo», svarade de, »men vi kunde aldrig tro, att denne
vältalige man var en sådan.» (Rom. 16: 18.)
Och jag såg i min dröm, huru han befallde dem att
lägga sig ned på marken, och då de hade gjort det,
gisslade han dem hårt, för att lära dem den. rätta vägen,
på vilken de borde vandra. (5 Mos. 25: 2; 2 Krön.
(i: 26, 27.) Och medan han slog dem med sitt gissel,
sade han:
»Alla dem jag älskar, dem tillrättavisar och agar
jag; gör därföre din flit och bättra dig.» (Upp. 3: 19.)
Därefter befallde han dem att fortsätta sin vandring
på den rätta vägen, och därvid noga giva akt på de
anvisningar, som de fått av herdarne. Och de tackade
honom för ali hans godhet emot dem och började sedan
åter helt stilla sin vandring på den rätta vägen, sjungande:
»O, lyssnen hit, I pilgrimer, som gån
längs vägen fram, hur det går dem, som från
rätt kosa vika; villans fina tråd
dem snärjer, ty de glömde goda råd.
Sant är — de räddades, men ingen fri
från näpst dock gick. Må det er varning bli!»
Om en stund varsnade de på långt håll en ensam
man som sakta kom gående emot dem. Då sade Kristen
till sin kamrat:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
