Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristens Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•244
Kristen: Och hur kom det sig, att du likväl icke
gjorde det?
Hoppfull: Jo, jag trodde, att det, som blivit mig sagt,
var sant, nämligen att ingenting i hela världen kunde
frälsa mig utom denna Kristi rättfärdighet. Därför
tänkte jag för mig själv, att om jag upphörde med att
bedja, så skulle jag dö; men jag ville icke dö annat än
vid nådastolen. Därjämte kom jag att erinra mig orden:
»Om den dröjer, så förbida den! Den skall icke
utebliva.» (Hab. 2: 3.) Alltså fortfor jag att bedja, ända
tills Fadern visade mig sin son.
Kristen: Och huru blev han uppenbarad för dig?
Hoppfull: Jag såg honom icke med mina lekamliga
ögon, utan med mitt hjärtas ögon. (Ef. I: 18, 19.)
Sålunda gick det till: En dag var jag mycket sorgsen
och bedrövad, ja, jag tror att jag var mer bedrövad än
jag någonsin förr varit i hela mitt liv, och denna min
bedrövelse berodde därpå, att jag fått en ny och livlig
insikt i mina synders storlek och vederstygglighet. Och
då jag nu icke såg annat än helvetet och min egen
själs eviga förtappelse framför mig, tyckte jag, att jag
plötsligen såg Herren Jesus blicka ned från himmelen
på mig, sägande: »Tro på Herren Jesus Kristus, så
varder du frälst!» (Apg. 16: 30, 31.)
Men jag invände: »Herre, jag är en stor, en mycket
stor syndare.» Och han svarade: »Min nåd är dig nog.»
(2 Kor. 12: 9.) Då sade jag: »Men, Herre, vad menas
det med att tro?» I detsamma jag hade frågat detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
