Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristinnas Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
ali vår möda var förspilld. I ali synnerhet blev ;jag
förskräckt, då den där hemska hunden började skälla
på oss.
Barmhärtig: Jag däremot blev mest ängslig, då jag
såg, huru väl du blev mottagen, under det att jag
lämnades kvar utanför. Och jag tänkte, att det, som
står skrivet, nu skulle gå i uppfyllelse: »Två kvinnor
mala på kvarnen; en upptages och en lämnas kvar.»
(Matt. 24: 41.) Jag måste riktigt lägga band på mig,
för att ej högt utropa: Förtappad! Förtappad! Och
icke vågade jag bulta på mera. Slutligen fick jag
emellertid se, vad som står skrivet ovanför porten,
och då repade jag åter mod, ty jag tänkte: antingen
måste jag bulta på igen, eller också måste jag dö.
Därför bultade jag, men jag vet ej huru, ty min själ
kämpade mellan liv och död.
Kristinna: Vet du ej, huru du bultade? Du
bultade minsann med en sådan iver och så hårt, att jag
ryckte till av förskräckelse. Jag tror ej att jag
någonsin förr har hört någon bulta så hårt. Det lät nästan
som om du ämnade storma porten och med våld
rycka himmelriket till dig. (Matt. 11: 12.)
Barmhärtig: Ack, vem hade väl i samma
belägenhet, som jag befann mig i, kunnat bandia annorlunda?
Du såg ju, huru dörren stängdes för mig, och hörde
den där argsinta hunden skälla. Vilken, frågade jag,
skulle ej av alla krafter ha bultat på, och i synnerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
