Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristinnas Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Vår sorg sig löst i glädje ut,
vår fruktan uti hopp.
Så bådar början ett gott slut
uppå vår vandrings lopp.»
Nu fanns det på andra sidan om den mur, som
inhägnade vägen, på vilken Kristinna och hennes
följeslagare skulle vandra, en trädgård, vilken tillhörde
ägaren av den förutnämnda skällande hunden. Och
några av de fruktträd, som växte i denna trädgård,
sträckte sina grenar ut över muren, varför vandrarna
brukade plocka av de mogna frukterna och äta av
dem till sin egen skada. Då nu Kristinnas söner
kommo till några sådana grenar, blevo de, såsom
gossar bruka, mycket förtjusta samt började plocka
och äta. Deras mor bannade dem visserligen härför,
men gossarna fortsatte icke desto mindre.
»Men, kära gossar», sade hon, »ni bära eder illa
åt, ty dessa frukter tillhöra ju icke oss.»
Hon visste dock icke, att de tillhörde fienden, tv
i så fall är jag viss om, att hon skulle varit nära att
dö av förskräckelse. Men saken hade ju redan skett,
och de gingo vidare vägen framåt.
När de kommit några stenkast från det ställe, där
vägen började, fingo de se två män med motbjudande
utseende komma springande emot dem. Kristinna och
hennes väninna Barmhärtig höljde sig då genast i sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
