Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristinnas Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
pade över muren in i trådgården, som tillhörde den
arga hundens ägare, och där beskyddade hunden dem.
Den man, som hade räddat kvinnorna, kom nu
fram till dem och frågade, huru de befunno sig.
»Jo, tack vare din Furste ganska väl», svarade de.
»Vi ha endast blivit litet skrämda. Vi tacka också
dig, för att du kom till vår hjälp, ty eljest hade vi
säkert blivit övervunna.»
Räddaren: Då ni blevo mottagna vid porten där
borta, förvånade det mig mycket, att ni som dock
veta, att ni endast äro svaga kvinnor, icke hos Herren
där bådo om en ledsagare. Han skulle gärna ha
beviljat en sådan anhållan, och då hade ni sluppit undan
dessa bekymmer och faror.
Kristinna: Ack, vi voro så fulla av glädje över
den nåd, som där bevisades oss, att vi alldeles glömde
bort de faror, som kunde förestå oss. Vem kunde
dessutom ha trott, att sådana uslingar kunde smyga
omkring så nära Konungens slott? Men vi
skulle-verkligen ha handlat klokt, om vi bett vår Herre om
en ledsagare. Dock förundrar det mig, att han ej,
sände en sådan med oss, då han ju visste, att vi
skulle komma att behöva det.
Räddaren: Det är ej alltid nyttigt att Herren giver
oss det, varom han ej är ombedd, ty därigenom
uppskattas ej hans gåvor tillräckligt. Men om vi däremot
få känna, att vi sakna något, då lära vi oss att vär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
