Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristinnas Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
Då sången och musiken hade tystnat, frågade
Uttolkaren, vad det var, som först hade drivit Kristinna
till att ägna sitt liv till denna pilgrimsfärd, och härpå
f I f:; ••
svarade Kristinna och sade:
»Först och främst var det förlusten av min make,
som gick mig mycket hårt till sinnes och vållade
mig stor sorg. Men allt detta var ju endast naturliga
känslor. Sedermera kom jag att tänka på alla de
bekymmer och den själanöd, som min make hade
utstått, samt på den vandring han hade företagit sig,
ävensom på huru kärlekslöst jag hade handlat emot
honom under denna tid. Så vaknade
skuldmedvetandet hos mig, och jag var mycket nära att sjunka
ned i förtvivlans avgrund, men då hade jag, just i
rätta ögonblicket, en dröm, som visade mig, huru
lycksalig min make nu var. Därefter fick jag ett
brev mig tillsänt från Konungen över det land, där
min make nu bor, ett brev, vari jag inbjöds att
komma dit. Det var den drömmen och det brevet,
som tillsammans gjorde ett så starkt intryck på mig,
att jag icke kunde annat än anträda denna färd.»
Uttolkaren: Men var det ingen, som försökte hindra
dig från att lämna ditt hem?
Kristinna: Jo, en av mina grannkvinnor, en fru
Rädd — hon är släkt med den där mannen, som av
fruktan för lejonen vände om hem igen och försökte
övertala min make att göra detsamma — hon gjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
