Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristinnas Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
Barmhärtig rodnade och darrade och satt en stund
alldeles tyst.
Uttolkaren: Var icke rädd, utan tala fritt om ditt
hjärtas tro.
Barmhärtig: Sanningen att säga är det min
oer-farenhet, som gör, att jag hälst vill vara tyst; den
uppfyller mig även med farhågor, att jag till slut
skall komma till korta. Jag kan ej berätta om några
syner eller drömmar, som min väninna Kristinna. Ej
heller har jag någon anledning att sörja över, att jag
icke har velat följa fromma anförvanters råd.
Uttolkaren: Vad var det då, min kära vän, som
förmådde dig att handla, som du har gjort?
Barmhärtig: Jo, då min väninna här packade in
sina tillhörigheter för att draga bort från vår stad,
kommo händelsevis jag och en annan bekant för att
hälsa på henne. Vi knackade på dörren och stego in.
När vi kommo in och sågo, vad hon hade för händer,
så frågade vi, vad hon hade för avsikt med detta.
Hon svarade, att man hade skickat bud efter henne
och att hon nu måste gå till sin make. Och hon
berättade för oss, huru hon hade sett honom i en dröm.
Han vistades, sade hon, på ett härligt ställe bland
odödliga varelser, och han hade en krona på sitt
huvud och en harpa i sin hand, och han åt och drack
vid Konungens burd och lovprisade honom, därför att
han hade låtit honom få komma dit, o. s. v. Medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
