Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristinnas Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Kristinna: De äro lata och rädda för att utsätta
sig för besvär. Därför är det dem motbjudande att
gå vägar, som bära uppför bergsluttningar. Sålunda
går det] i fullbordan på dem, vad som är skrivet:
•»Den lates stig är lik en törnhäck.» (Ordspr. 15: 19.)
Ja, de gå hällre en väg, som är full av snaror, än
den vägen, som leder över detta berg och vidare till
den himmelska staden.
De satte sig nu åter i gång och började stiga
uppför berget, och de kommo allt högre ocli högre upp.
Men långt innan de hade kommit till toppen, blev
Kristinna andfådd ocli sade:
»Att bestiga detta berg, det kostar verkligen på
lungorna. Det är ej så underligt, att de, som älska
sin bekvämlighet mera än sin själ, föredraga en
jämnare väg.»
Och Barmhärtig sade:
»Jag måste sätta mig ned en stund.»
Och den yngste av gossarna började att gråta.
»Nej, nej», sade Stort Mod, »stanna icke bär! Ett
litet stycke högre upp ligger ju Konungens lövsal.»
Och han tog den lilla gossen vid handen oc-h ledde
honom dit upp.
Då de nu kommo till lövsalen, voro de
allesammans mycket glada åt att få sätta sig ned och vila,
ty de badade i svett. Och Barmhärtig sade:
»’Huru ljuvlig är icke vilan för dem, som arbeta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
