Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristinnas Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
väl kommit hit tidigare, om icke jätten, som
försvarar lejonen, hade hindrat oss. Efter en lång och
hård strid har jag dock nedhuggit honom samt fört
mina skyddslingar hit i säkerhet.»
Vaksam: Vill du icke komma in och stanna här
över natten?
Stort Mod: Nej, jag skall i natt återvända till min
herre.
Kristinna: Ack, jag vet alis icke, hur jag skall
kunna finna mig i att du lämnar oss ensamma på
vår vandring! Du har varit så trofast och så
kärleksfull emot oss, du har kämpat så tappert för oss
och du har givit oss så många goda råd, och jag
skall aldrig kunna glömma din vänlighet mot oss.
Barmhärtig: Ack, om vi kunde få behålla dig i
vårt sällskap ända till slutet av vår vandring! Huru
skola väl sådana stackars kvinnor som vi kunna taga
sig fram på en så farlig och mödosam väg som denna
utan att ha någon vän och försvarare?
Och Jakob, den yngste av gossarne, sade:
»Käre herre, låt övertala dig att följa med oss
och hjälpa oss, eftersom vi äro så svaga, och vägen
är så full av faror.»
Stort Mod: Jag måste lyda min herres
befallningar. Om han förordnar mig till att vara eder
vägvisare och beskyddare under hela vägen, så skall
jag gärna stå till eder tjänst. Men ni handlade oklokt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
