Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristinnas Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
bedja vår Herre och Konung. Men nu hoppas jag
och tror att detta skall bliva en verklighet.
Barmhärtig: Tyst! Hör du något?
Kristinna: Ja, det är antagligen ljudet av den
musik, som slottets innevånare uppstämma av glädje
över vår ankomst hit.
Barmhärtig: Ack, vad jag tycker det är underbart!
Glädjemusik i detta slott, glädjemusik i mitt hjärta
och glädjemusik i himmelen därför att vi äro
bit-komna!
Sedan de sålunda en stund hade samtalat med
varandra, somnade de.
När de vaknade morgonen därpå, sade Kristinna
till Barmhärtig:
»Vad var det, som du i natt under sömneu skrattade
å>t? Jag förmodar att du drömde?»
Barmhärtig: Ja, det gjorde jag, och det var en så
angenäm dröm, som jag drömde. Men är du säker
på att jag skrattade?
Kristinna: Ja, du skrattade riktigt hjärtligt. Kära
Barmhärtig, berätta din dröm för mig.
Barmhärtig: Jag drömde, att jag satt helt allena
på ett ensligt ställe och grät över mitt hjärtas
hårdhet. Men jag hade ej suttit där lång stund, förrän
jag tyckte att en mängd med människor samlade sig
omkring mig för att se på mig och för att höra, vad
det var jag sade. Och de lyssnade och jag fortsatte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
