Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristinnas Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■144
dem, tills de kommo till ett ställe, där en grop var
uppkastad tvärs över hela vägen, och innan de hade
hunnit göra sig i ordning till att gå över densamma,
lägrade sig ett tjockt töcken och ogenomträngligt
mörker över dem, så att de icke kunde se någonting.
Då sade pilgrimerna:
»Ack, vad skola vi väl nu göra?»
Men deras vägvisare svarade:
»Ni böra icke vara rädda utan endast stå stilla
och avvaktande, så få vi se, vad slut detta kan
komma att få.»
Så stannade de då, där de voro, eftersom vägen
var spärrad för dem. Och som de stodo där, tyckte
de sig tydligen höra, huru de onda andarna larmade
och rusade av och an omkring dem. Ävenså märkte
de nu att eld och rök steg upp från gropens botten.
Då sade Kristinna till Barmhärtig:
»Nu ser jag, vad min stackars make hade att
genomgå. Jag har hört mycket talas om detta ställe,
men jag har aldrig varit här förrän nu. Den arme
mannen! Elan gick här alldeles ensam i nattsvarta
mörkret, ja, det var ju natt under nästan hela hans
vandring genom denna dalen, och han hade aldrig
någon ro för dessa andar, utan de ansatte honom,
som om de velat slita honom i stycken. Nog är det
många, som tala om denna Dödsskuggans dal, men
ingen vet dock, hurudan den är, förrän han själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
