Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristinnas Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■146
har genomvandrat deii. ’Hjärtat känner självt bäst
sin egen sorg, ej heller kan någon främmande
intränga i dess glädje.’ (Ordspr. 14: 10.) Att vara här
är någonting förfärligt.»
Stort Mod: Ja, det är som att kämpa sig fram
genom hög sjö eller som att störta ned i djupet.
Det är som att befinna sig på havets botten eller
som att begravas i bergens innandömen. Det är
som om hela jorden kringslöte oss för alltid med
sina bommar. Dock har vår Herre sagt: »Om han
ock vandrar i mörkret och icke ser någon ljusning,
så förtröste ban dock på Herrens namn och stödje
sig vid sin Gud.» (Es. 50: 10.) Såsom jag redan
förut har omtalat för eder, har jag många gånger
förr gått igenom denna dal och därunder varit
mycket värre ansatt än nu, och dock är jag fortfarande
vid liv, som ni kunna se. Jag vill likväl icke skryta
däröver, ty jag har ju icke frälst mig själv. Men
jag hoppas, att vi även denna gång skola komma
lyckligt och väl igenom. Kommen, låtom oss bedja
om ljus, bedja till Honom, som kan upplysa vårt
mörker och som kan näpsa icke blott dessa, utan
alla onda andar i helvetet.
Och de ropade och bådo till Gud, och han sände
dem räddning, ty det började nu att ljusna omkring
dem, och hindren utplånades, så att icke ens gropen,
som nyss hade hejdat dem, mera syntes till, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
