Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristinnas Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■197
niska utan nämnvärda vare sig kropps- eller
själskrafter, men likväl ville jag, om jag blott kunde,
tillbringa hela mitt liv såsom en pilgrim, och det fastän
jag endast kan krypa framåt. När jag kom till den
trånga porten vid vägens början, mottogs jag mycket
välvilligt, och man klandrade mig varken för mitt
sjukliga utseende eller för mitt svaga mod. Tvärtom
gav man mig en del underrättelser och
förhållnings-order, vilka kunde vara mig till nytta och hjälp under
min vandring, samt uppmanade mig att icke
övergiva hoppet om det lyckliga slutet på densamma. Då
jag kom till Uttolkarens hus, blev jag även där
hjärtligt mottagen. Och som man trodde, att det skulle
övargå mina krafter att bestiga berget Svårighet, så
bar en tjänare mig uppför detsamma. Ävenså har
jag rönt stor tröst och uppmuntran av andra
pilgrimer, ehuru ingen ville gå så långsamt som jag är
tvungen att göra. Men då de upphunno, mig bådo de
mig vara vid gott mod, sägande, att det är deras
Herres vilja, att man skall trösta de klenmodiga, och
därpå fortsatte de sin färd som förut. (1 Tess. 5: 14.)
När jag kom till den så kallade Rånaregatan, så mötte
jag några av den där jättens drängar, vilka befallde
mig att rusta mig i ordning till strid. Men ack, jag
min svage stackare, vad skulle väl jag göra? Jag
liade snarare haft behov av något hjärtstyrkande
medel. Så rusade de på mig och grepo mig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
