Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristinnas Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■214
Men då ban nu blev varse oss, lämnade han den
stackars mannen kvar inne i kulan samt kom ut till
oss, förmodligen i hopp om att han här hade ett nytt
rov. Så drabbade vi tillsammans med stor
våldsamhet, och han högg kraftigt omkring sig. Till sist blev
han dock fälld till marken och vi höggo huvudet av
honom samt satte upp det på en stång helt nära
vägen, för att det skulle lända till skräck och varnagel
för andra, som i framtiden möjligen kunna komma
att göra sig skyldiga till liknande illdåd. Att det,
som jag nu har berättat, är sant, därpå kunna ni få
bekräftelse av mannen själv, vilken rycktes från jätten,
som man rycker ett lam ur klorna på ett lejon.
Försagd: Ja, allt detta fick jag verkligen erfara,
såväl till min förskräckelse som till min lisa: till min
förskräckelse, när jätten varje ögonblick hotade att
slita mig i stycken, och till min lisa, när jag såg
Stort Mod och hans beväpnade vänner nalkas för att
befria mig.
Heligman: Det är två saker, som pilgrimer böra
vara i besittning av, då de begiva sig ut på vandring,
nämligen mod och en obefläckad vandel. Om de
sakna mod, kunna de aldrig framhärda på vägen, tills
de nå målet, och om deras leverne är lättfärdigt, så
göra de pilgrimsnamnet illa anskrivet.
Helgonälskare: Jag hoppas, att denna varning
ej är behövlig för eder. Men det finnes sannerligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
