Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristinnas Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■254
jade känna sig alldeles förbi av trötthet, på grund av
vägens dåliga beskaffenhet. Men likväl var det ej
en enda av dem, som föreslog, att de skulle stanna
där. De gåvo nämligen noga akt på sin vägvisares
råd. Och han redogjorde mycket omsorgsfullt för
alla de faror, som förestodo dem, så att de i
allmänhet voro modiga och beslutsamma, när de
råkade ut för dem, samt uppmuntrade varandra att
förneka köttet. Detta lusthus, som de nu gingo förbi
— Den lates vän kallades det — stod där, för att om
möjligt locka några pilgrimer att där söka vila, då de
gått sig trötta.
Och jag såg i min dröm, huru de vandrade vidare
i denna ödemark, tills de kommo till en trakt, där
vägen är mycket villsam, så man lätt kan komma in
på avvägar. Fastän deras vägvisare, då det var ljust,
mycket väl hittade även här, så blev han emellertid
nu i mörkret helt tvehågsen. Men lyckligtvis hade
ban i fickan en karta, på vilken alla vägar, som leda
till eller ifrån den heliga staden, voro utprickade. Han
slog därför eld — han är nämligen aldrig utan
elddon — och såg efter på kartan samt fann av
densamma, att de borde hålla sig åt höger. Om ban icke
denna gång hade varit nog omtänksam att rådfråga
sin karta, så skulle de sannolikt allesammans ha
drunknat i dyn, ty endast ett litet stycke framför
dem, och det just vid slutet av den del av vägen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
