Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristinnas Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■256
Stort Mod på dem och gjorde allt, vad han kunde,
för att förmå dem att lyfta på ögonlocken. Då sade
den ene av dem:
»Jag skall betala dig, när jag får in några penningar.»
Härvid skakade vägvisaren helt bekymrad sitt
huvud.
»Jag skall strida, så länge jag förmår hålla ett
svärd i handen», sade nu den andre.
Då började ett av barnen att skratta, och Kristinna
frågade:
»Vad är meningen med detta?»
»De tala i sömnen», svarade vägvisaren. »Man
må slå dem, ruska dem eller behandla dem liur som
hälst, så svara de likväl alltid på samma sätt. Det
är som den vise mannen säger, nämligen att de äro
lika en, som ligger i havets djup eller svävar uppe i
en mast och säger: ’De slogo mig, men det gör mig
intet ont, de stötte mig men jag känner det icke.
När skall jag då vakna upp, att jag återigen må
skaffa mig sådant?’ (Ordspr. 23: 34, 35.) Ni veta, att
då människor tala i sömnen, kunna de säga vad som
hälst, men deras ord äro varken dikterade av tro eller
av förnuft. Det är lika litet förnuftigt sammanhang
i vad de nu säga, som det förut har varit i allt, vad
de sagt under sin pilgrimsfärd, ända sedan de
begåvo sig iväg på densamma och tills de satte sig
ned här. Här ser man, hur det går, då vårdslösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
