Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristinnas Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■270
anträder färden till Zions berg, måtte vara klar och
strålande, och det skulle glädja mig, om du kunde
komma torrskodd över floden.»
»Antingen jag nu kommer våt eller torr över den»,
svarade Kristinna, »så längtar jag i alla fall efter att
få stiga ned i den. Ty hurudant vädret än blir
under min färd, så får jag nog tid att sätta mig ned,
när jag kommer fram, för att vila mig och torka
mina kläder.»
Därpå kom den fromme mannen Ofärdig in för
att tala med henne. Och hon sade till honom:
»Din vandring hit har varit mycket mödosam, men
detta kommer endast att göra vilan så mycket ljuvligare
för dig. Men vaka och var redo, ty budbäraren kan
komma den stund, då du minst anar det.»
Efter honom kommo Modfälld och hans dotter
Förskräckt, och till dem sade hon:
»Ni böra ständigt med tacksamhet -erinra eder,
huru ni blevo befriade ur jätten Förtvivlans våld och
ur Tvivlets slott. Ty det är ju på grund av den nåd,
som då vederfors eder, som ni ha kunnat fortsätta
eder vandring ända hit. Ni skola emellertid vara
vaksamma och kasta bort ali räddhåga samt vara
lugna och hoppas allt intill änden.»
Sedan sade hon till Klenmodig:
»Du befriades ur jätten Helgondråpares klor, på
det att du evinnerligen skall komma att bestrålas av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
