Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristinnas Resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■274
där borta stå hästar och vagnar för att hämta mig.»
De sista ord, man hörde honom yttra, voro:
»Jag hälsar dig, du härliga liv!»
Så steg han ned i floden.
Nästa gång var det utanför dörren till det rum, där
Klenmodig bodde, som budbäraren blåste i sin trumpet
för att bliva insläppt. Och då ban kom in, sade ban:
»Jag har kommit för att säga dig, att din Mästare
behöver dig, och att du inom kort skall få se hans
ansikte i härlighet.. Och till ett tecken på sanningen
av mitt budskap må du taga dessa ord: ’Skåderskorna
hava det mörkt i sina fönster.’» (Pred. 12:3.)
Då sammankallade Klenmodig sina vänner och
talade om för dem, vilket budskap han erhållit och vilket
tecken han fått på dess trovärdighet. Och tillade:
»Eftersom jag ingenting äger, så skulle det ju ej
tjäna någonting till att jag uppsatte ett testamente.
Vad min klenmodighet vidkommer, så vill jag lämna
den kvar här, ty jag behöver den icke i det land, till
vilket jag nu går, ej heller är den så mycket värd,
att jag vill giva den ens åt den fattigaste pilgrim.
Därför beder jag att du, Tapper-för-Sanningen, då jag
är borta, begraver den i en gödselstack.»
Då dagen och stunden var inne, att han skulle
anträda den sista färden, steg ban ned i floden,
såsom de andra hade gjort. Hans sista ord voro:
• »Hållen ut i tro och tålamod!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
