Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Ankor som trädgårdsprodukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vatten i någon form, föda de sig nära på själva,
och då är det nästan brottsligt att ej ha dem.
Finnes det ej, trivas de ändå och giva trevnad, därtill
ägg, stora, härliga ägg från Mars till Juli, ibland
två om dagen, kött när deras tid omsider är ute,
dun och andungar. Men låt dem ej själva bearbeta
trädgården, endast potatislanden, vilkas
växtlighet de ej röra. Om vintern böra de däremot få
full frihet, det stärker deras äggläggningsförmåga.
Peking och Rouen äro de bästa, i synnerhet
Peking, dock ej jättepeking, de lägga mycket färre
ägg.
Men ett fel ha de. De äro dåliga ruvare,
varför deras eventuella ungar redan i ägget fordra
en höna som fostermor. Man har klagat över,
att de äro alltför högljudda, men det har jag
aldrig märkt, blott de få mat i rätt tid. Och den
tiden känna de och passa på. Ty ankorna äro
kloka djur. Och därtill ligger det humor över
dem och en humor så trevlig, när de i samlad
trupp på givet klockslag vagga emot oss
demonstrerande för födan, att de ovillkorligen
avlocka oss ett leende, något som vi förresten litet
var och litet oftare glatt och tacksamt borde
bestå över allt det goda, som skänkes oss inte bara
trots tiden utan just på grund av den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
