Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De vise männens brunn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTUSLEGENDER
förhållande, ty i Gabes hölls kunskapen högt i ära och
betalades väl. Men för dessa män kunde det knappast vara
annorlunda, ty en av dem var övermåttan gammal, en var
behäftad med spetälska, och den tredje var en svart,
tjock-läppad neger. Människor ansåg den förste alltför gammal
för att kunna lära dem något, den andre undvek de av
fruktan för smitta, och den tredje ville de inte lyssna till,
därför att de trodde sig veta, att aldrig någon visdom hade
kommit från Etiopien.
De tre vise slöt sig emellertid samman i sin olycka. De
tiggde om dagarna vid samma tempelport och sov om
nätterna på samma tak. På detta sätt hade de åtminstone
tillfälle att förkorta tiden genom att tillsammans begrunda
allt underbart, som de märkte hos tingen och människorna.
En natt, då de sov sida vid sida på ett tak, som var tätt
beväxt med röd, dövande vallmo, vaknade den äldste av dem,
och knappast hade han kastat en blick omkring sig, förrän
han väckte de båda andra.
"Prisad vare vår fattigdom, som nödgar oss att sova ute
i det fria!" sa han till dem. "Vakna och upplyft edra blickar
till himlen!
Nåväl, sade torkan med en smula mildare röst, detta var
en natt, som ingen, som har sett den, någonsin kan förgäta.
Rymden var så ljus, att himlen, som oftast liknar ett fast
valv, syntes djup och genomskinlig och fylld med vågor som
ett hav. Ljuset svallade fram och åter där, och stjärnorna
sågs simma på olika djup, somliga inne bland ljusvågorna,
somliga på deras yta.
Men längst borta och högst oppe såg de tre männen ett
svagt mörker visa sig. Och detta mörker for genom rymden
som en boll, och alltsom den kom närmare, började den
ljusna, men den ljusnade så som rosor, — måtte Gud låta
dem alla förvissna! — då de springer ut ur knoppen.
Den blev allt större, och det mörka höljet omkring den
sprängdes så småningom, och ljus brast ut i fyra klara
blad på dess sidor. Äntligen, då den var kommen så långt
ner som den närmaste av stjärnorna, stannade den. Då
böjde sig de mörka flikarna alldeles åt sidan, och den
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
