Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betlehems barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTUSLEGENDER
Medan han stod och väntade, att man skulle försöka
överlista honom på detta sätt, blev han varse en man och en
kvinna, som skyndsamt kommo neråt gatan och närmade sig
porten. De gingo fort och kastade ängsliga blickar bakom sig,
som om de vore stadda på flykt undan någon fara. Mannen
höll en yxa i handen, och han fattade om den med ett fast
grepp, såsom vore han besluten att med våld bana sig fram,
om någon stängde vägen för honom.
Men krigsknekten såg inte så mycket på mannen som på
kvinnan. Han tänkte på att hon var lika högväxt som den
unga modern, vilken föregående kväll undkom honom. Han
lade också märke till att hon bar klänningskjorteln
uppkastad över huvudet. Hon bär den kanske så, tänkte han,
för att dölja, att hon håller ett barn på sin arm.
Ju närmare de kommo, desto tydligare såg krigsknekten
barnet, som kvinnan bar på armen, avteckna sig under den
upplyftade klänningen. "Jag är viss om att det är hon, som
i går kom undan", tänkte han. "Jag hann inte att se hennes
ansikte, men jag känner igen den höga gestalten. Och här
kommer hon nu med barnet på armen utan att ens försöka
att hålla det dolt. Jag hade inte vågat hoppas på en sådan
lyckträff.
Mannen och kvinnan fortsatte sin snabba vandring ända
fram till stadsporten. De hade tydligen inte väntat, att de
skulle bli hejdade här, de ryckte till av skräck, när
krigsknekten fällde sitt spjut framför dem och stängde dem vägen.
— Varför nekar du oss att vandra ut på fälten till vårt
arbete? frågade mannen.
— Du ska strax få gå, sade soldaten, jag måste bara först
se vad din hustru håller dolt under sin klädnad.
— Vad är det att se? sade mannen. Det är endast bröd
och vin, som vi ska leva av under dagen.
— Du säger törhända sant, sade soldaten, men om det
är så, varför vänder hon sig bort, varför låter hon mig
inte godvilligt se vad hon bär?
— Jag vill inte, att du ska se det, sade mannen. Och jag
råder dig, att du låter oss komma härförbi.
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
