Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I templet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 TEMPLET
vara säker om paradiset. Hans tankar voro hos den fattige,
som han önskade hjälpa.
Men han drog tillbaka foten, för han tänkte: "Det är
omöjligt. Den är alltför gammal och rostig, den skulle inte
en gång bära mig."
Men än en gång gingo hans tankar till den fattige, vilkens
son låg för döden. Han satte åter ner foten på svärdsklingan.
Då märkte han, att den upphörde att dallra, och under
hans fot kändes den bred och fast.
Och när han tog nästa steg ut på den, kände han, att
luften omkring honom understödde honom, så att han inte
kunde falla. Den bar honom, såsom hade han varit en fågel
och haft vingar.
Men ur den spända klingan dallrade fram en ljuv ton,
när gossen gick över den, och en av dem, som stodo på
gården, vände sig om, då han hörde tonen. Han uppgav ett
rop, och nu vände sig även alla de andra, och de sågo den
lilla gossen, som kom skridande framåt stålklingan.
Det blev stor bestörtning och förvåning bland alla, som
stodo där. De första, som sansade sig, voro prästerna. De
sände genast bud efter den fattige, och när han kom tillbaka,
sade de till honom:
— Gud har gjort ett under för att visa oss, att han vill
mottaga din gåva. Ge hit ditt lamm, så ska vi offra det!
När detta var gjort, sporde de efter den lilla gossen, som
hade vandrat över klyftan. Men då de sågo sig om efter
honom, kunde de inte finna honom.
Ty just då gossen hade skridit fram över klyftan, hade
han kommit att tänka på hemresan och på föräldrarna. Han
visste inte om, att både morgonen och förmiddagen nu voro
lidna, utan han tänkte: "Jag måste skynda mig tillbaka, så
att de inte behöver vänta. Jag vill bara först ila bort och
kasta en blick på Världsfurstens röst."
Och han smög sig bort mellan folket och skyndade på
lätta fötter till den skumma pelargången, där kopparluren
stod lutad mot väggen.
När han såg den och tänkte på att den, som kunde locka
fram en ton ur den, skulle komma att församla alla jordens
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
