Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga Veronikas svetteduk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTUSLEGENDER
— Vad har detta att betyda? sade hon. Är Tiberius död?
Har vi en annan kejsare?
— Nej, svarade romaren, Tiberius är ännu kejsare, men
vi har upphört att bedja för honom. Våra böner kan inte
mer gagna honom.
— Min vän, sade den gamla, jag bor långt borta bland
bergen, där man ingenting får veta av det, som händer ute
i världen. Vill du inte säga mig vilken olycka som har
drabbat kejsaren?
— Den förfärligaste av alla olyckor, sade mannen. Han
har angripits av en sjukdom, som inte förut har varit känd
i Italien, men som lär vara vanlig i österlandet. Sedan detta
onda har kommit över kejsaren, har hans ansikte
förvandlats, hans stämma har blivit som ett grymtande djurs, och
hans tår och fingrar täres bort. Och mot denna sjukdom
lär det inte finnas något botemedel. Man tror, att han ska
vara död inom några veckor, men om han inte dör, så
måste man avsätta honom, ty en så sjuk och eländig man
kan inte längre förestå regeringen. Du förstår alltså, att
hans öde är avgjort. Det tjänar till intet att anropa gudarna
om lycka för honom. Och det lönar sig inte heller, tillade
han med ett litet leende. Ingen har mera varken något att
frukta eller att hoppas av honom. Varför skulle vi då göra
oss besvär för hans skull?
Han hälsade och gick, men den gamla stod kvar liksom
bedövad.
För första gången under sin levnad sjönk hon samman
och såg ut som en, den där ålderdomen har kuvat. Hon stod
med böjd rygg och darrande huvud och med händer, som
famlade maktlösa ut i luften.
Hon längtade att komma bort från denna plats, men hon
flyttade fötterna långsamt och rörde sig stapplande. Hon
såg sig om för att finna något, som hon kunde använda
till stav.
Om några ögonblick lyckades hon dock med en oerhörd
viljeansträngning att tränga tillbaka mattigheten. Hon rätade
åter upp sig och tvang sig att gå med fasta steg genom de
folkfyllda gatorna.
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
