Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga Veronikas svetteduk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTUSLEGENDER
De drogo vidare uppåt sluttningen. Faustina var inte mer
än två steg från stadsporten, då den israelitiska kvinnan,
som hade velat hjälpa henne att finna profeten, ropade till
henne, att hon skulle akta sig. Hon drog in tyglarna och
såg, att en man låg på vägen alldeles framför hästens fötter.
Så, som han låg utsträckt i dammet, just där trängseln var
som livligast, var det ett under, att han inte redan hade
blivit nertrampad av djur eller människor.
Mannen låg på rygg och stirrade uppåt med slocknade,
glanslösa blickar. Han rörde sig inte, fastän kamelerna satte
ner sina tunga fötter tätt bredvid honom. Han var fattigt
klädd, och nu var han därtill nersölad av damm och jord.
I själva verket hade han öst över sig så mycket grus, att
det såg ut, som om han sökte dölja sig för att lättare bli
överriden eller nertrampad.
— Vad är detta? Varför ligger denna man här på vägen?
frågade Faustina.
I detsamma började den liggande ropa till de förbigående.
— Vid er barmhärtighet, bröder och systrar, för edra
hästar och lastdjur fram över mig! Vik inte undan för mig!
Trampa mig till stoft! Jag har förrått menlöst blod. Trampa
mig till stoft!
Sulpicius fattade Faustinas häst vid tygeln och förde den
åt sidan.
— Det är en syndare, som vill göra bot, sade han. Låt
inte detta uppehålla din färd! Detta folk är besynnerligt,
och man måste låta det följa sina egna vägar.
Mannen på vägen fortfor att ropa:
— Sätt era hälar på mitt hjärta! Låt kamelen trampa
sönder mitt bröst och åsnan sätta sina hovar i mina ögon!
Men Faustina tyckte sig inte kunna rida förbi denne
eländige utan att försöka att få honom att resa sig. Hon
höll alltjämt stilla bredvid honom.
Den israelitiska kvinnan, som hade velat tjäna henne en
gång förut, trängde sig nu åter fram till henne.
— Den här mannen hörde också till profetens lärjungar,
sade hon. Vill du, att jag ska fråga honom efter hans
mästare?
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
