Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga Veronikas svetteduk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTUSLEGENDER
Därpå stängde han porten. Men hon, som drömde, tänkte
på all den jämmer, som nu skulle komma.
— Jag vill inte höra den, sade hon och rusade bort från
balustraden.
I detsamma hade hon vaknat. Och då hade hon funnit, att
hon i skrämseln hade sprungit ur sin bädd och ner på det
kalla stengolvet.
Åter hade hon tänkt, att hon inte ville sova mera den
natten, och åter hade sömnen blivit henne övermäktig, så
att hon hade stängt ögonen och börjat drömma.
Hon satt än en gång på taket av sitt hus, och bredvid
henne stod hennes man. Och hon berättade för honom om
sina drömmar, och han gjorde spe av henne.
Då hörde hon åter en röst, som sade till henne:
— Gå och se de människor, som väntar på din gård!
Men hon tänkte: "Jag vill inte se dem. Jag har i natt sett
nog av olyckliga."
I detsamma hörde hon tre hårda slag på porten, och
hennes man gick bort till balustraden för att se vem det
var, som begärde inträde i hans hus.
Men inte förr hade han lutat sig ut över räckverket, än
han vinkade åt hustrun att komma fram till honom.
— Känner du inte denna man? sade han och pekade neråt.
Då hon såg ner på gården, fann hon, att den var uppfylld
av ryttare och hästar. Slavar voro sysselsatta med att
avlasta åsnor och kameler deras bördor. Det såg ut, som om en
förnäm resande skulle vara anländ.
Framme vid ingångsdörren stod den resande. Han var en
storväxt, gammal man med breda skuldror och ett tungt och
dystert utseende.
Drömmerskan kände genast igen främlingen, och hon
viskade till sin man:
— Det är Cesar Tiberius, som är kommen till Jerusalem.
Det kan inte vara någon annan.
— Jag tycker mig också känna igen honom, sade hennes
man och lade med detsamma fingret på munnen som ett
tecken, att de skulle vara tysta och lyssna till vad som sades
nere på gården.
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
