Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fågel Rödbröst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTUSLEGENDER
var gång du sticker någon, som vill smaka på din honung,
måste du dö!
Å ja, det var då, som syrsan blev blind och myran miste
sina vingar; det hände så mycket besynnerligt på den dagen.
Vår Herre satt, stor och mild, hela dagen och skapade
och frammanade, och fram emot kvällen föll det honom in
att skapa en liten grå fågel.
— Kom ihåg, att ditt namn är Rödbröst! sade Vår Herre
till fågeln, då han var färdig. Och han satte honom på sin
öppna hand och lät honom flyga.
Men när fågeln hade flugit omkring en stund och besett
den vackra jorden, där han skulle leva, fick han lust att
också betrakta sig själv. Då såg han, att han var alldeles
grå, och bröstet var lika grått som allt annat. Rödbröst vände
och vred på sig och speglade sig i vattnet, men kunde inte
upptäcka en enda röd fjäder.
Så flög fågeln tillbaka till Vår Herre.
Vår Herre satt, god och mild, och ur hans händer
fram-gingo fjärilar, som fladdrade omkring hans huvud, duvor
kuttrade på hans skuldror, och ur marken omkring honom
uppväxte rosen och liljan och tusenskönan.
Den lilla fågelns hjärta slog häftigt av rädsla, men i lätta
bågar flög han dock allt närmare och närmare till Vår
Herre, och till sist slog han ner på hans hand.
Så frågade Vår Herre vad han önskade.
— Jag ville bara fråga dig om en sak, sade den lilla fågeln.
— Vad är det du vill veta? sade Vår Herre.
— Varför ska jag heta Rödbröst, när jag är alldeles grå
från näbben och ända ut till stjärtspetsen? Varför kallas
jag Rödbröst, när jag inte äger en enda röd fjäder?
Och fågeln såg bedjande på Vår Herre med sina stora,
svarta ögon och vände på huvudet. Runtomkring såg han
fasaner, alldeles röda under ett lätt stänk av guldstoft,
papegojor med yviga röda halskragar, tuppar med röda kammar,
för att inte tala om fjärilar, guldfiskar och rosor. Och
naturligtvis tänkte han på hur litet det ville till, bara en enda
liten droppe färg på hans bröst, och han skulle vara en
skön fågel, och hans namn skulle passa honom.
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
