Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vår Herre och Sankte Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v ÄR HERRE OCH SANKTE PER
och hon ryckte och slet, till dess att det lyckades henne att
skilja de hopknäppta händerna, så att hon blev fri också
från denna sista.
När den fördömda föll, sjönk ängeln flera famnar neråt,
och det såg ut, som om han inte mer orkade lyfta vingarna.
Han såg ner på den gamla kvinnan med djupt sorgsna
blickar, hans grepp om hennes liv lossnade, och han lät
henne falla, som om hon hade varit en för tung börda för
honom nu, sedan hon hade blivit ensam.
Därpå svingade han sig med ett enda vingslag upp i
paradiset.
Men Sankte Per låg kvar en lång stund på samma ställe
och snyftade, och Vår Herre stod stilla bredvid honom.
— Sankte Per, sade Vår Herre till sist, aldrig trodde jag,
att du skulle gråta så, sedan du var kommen till paradiset.
Då lyfte Guds gamla tjänare upp sitt huvud och svarade:
— Vad är detta för ett paradis, där jag hör mina kärastes
jämmer och ser mina medmänniskors lidande!
Men Vår Herres ansikte förmörkades av den djupaste sorg.
— Vad ville jag hellre än bereda er alla ett paradis av
idel ljus lycka? sade han. Förstår du inte, att det var
fördenskull jag gick ner till människorna och lärde dem att
älska sin nästa såsom sig själva? Ty så länge de inte gör
detta, finns det ingen fristad i himmel eller på jord, där
inte smärtan och bedrövelsen kan hinna dem.
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
