Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljuslågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTUSLEGENDER
Detta tycktes honom vara ett gott skott, och han berömde
sig därav för vem helst, som ville höra på honom.
När Franceska fick veta, att Raniero hade skjutit hennes
fågel, blev hon blek och såg stort på honom. Hon undrade
över att han hade velat göra något, som måste vålla henne
sorg. Men hon förlät honom det genast och älskade honom
liksom förut.
Allt gick nu åter väl en tid.
Ranieros svärfar, Jacopo, var linvävare. Han hade en stor
verkstad, där det utfördes mycket arbete. Raniero trodde sig
ha funnit, att det blandades hampa i linet på Jacopos
verkstad, och han höll inte inne med detta, utan talade om saken
här och där i staden. Äntligen fick också Jacopo höra detta
prat, och han sökte genast få slut på det. Han lät flera andra
linvävare undersöka hans garn och vävnader, och de funno,
att allt var det finaste linne. Endast i en packe, som var
bestämd att säljas utom Florens, funno de någon blandning.
Jacopo sade då, att bedrägeriet hade blivit begånget utan
hans vetskap och vilja av någon bland hans gesäller. Han
förstod dock genast, att han skulle få svårt att förmå folk
att tro detta. Han hade alltid haft stort rykte för ärlighet,
och han kände det tungt, att hans heder hade blivit fläckad.
Raniero däremot bröstade sig över att han hade lyckats
avslöja ett svek, och han skröt härmed, även då Franceska
hörde det.
Hon kände stor sorg och på samma gång likadan
förvåning, som när han sköt fågeln. Medan hon tänkte härpå,
tyckte hon plötsligen, att hon såg sin kärlek framför sig, och
den var lik ett stort stycke skimrande gyllentyg. Hon kunde
se hur stor den var och hur skimrande. Men ur ena hörnet
var en flik bortklippt, så att den inte var så stor och så
härlig, som den hade varit från början.
Dock var den ännu så föga skadad, att hon tänkte: "Nog
kommer den att räcka så länge, som jag lever. Den är så
stor, att den aldrig kan ta slut."
Det gick åter en tid, under vilken hon och Raniero voro
lika lyckliga som från första början.
Franceska hade en bror, som hette Taddeo. Denne hade
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
