Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljuslågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LJUSLÅGAN
gick runt, med tärningar rafflade man om krigsbytet,
och–
— Man hörde på narrar, som berättade dåliga sagor,
inföll Raniero. Var inte detta också en stor synd?
Narren skrattade och nickade åt Raniero, liksom ville han
säga: "Vänta, jag ska allt betala dig."
— Nej, avbryt mig inte! bad han på nytt. En fattig narr
glömmer så lätt vad hane skulle säga. Jo, det var ju detta,
att Sankte Per frågade Vår Herre med den strängaste röst
om han tyckte, att han hade mycken heder av det där folket.
Härtill måste Vår Herre förstås svara, att det tyckte han
inte att han’ hade. "De var rövare och mördare, innan de
drog från hemmet", sa Sankte Per, "och mördare och rövare
är de ännu i dag. Det här företaget kunde du lika gärna
ha låtit vara ogjort. Det kommer inte något gott ut av det."
— Nånå, narr! sade Raniero med varnande röst.
Men narren tycktes sätta en heder i att pröva hur långt
han kunde gå, utan att någon rusade upp och kastade ut
honom, och han fortfor oförfärat:
— Vår Herre bara böjde på huvudet, likt en, som
erkänner, att han blir rättvisligen bestraffad. Men nästan i
samma ögonblick lutade han sig ivrigt framåt och såg ner
med mer uppmärksamhet än förut. Sankte Per tittade då ner,
också han. "Vad är det du ser efter?" undrade han.
Narren utförde detta med mycket livligt minspel. Alla
riddarna sågo för sina ögon både Vår Herre och Sankte Per,
och de undrade vad det var, som Vår Herre hade fått
syn på.
— Vår Herre svarade, att det var just ingenting, sade
narren, men han fortfor i alla fall att se neråt. Sankte Per
följde riktningen av Vår Herres blickar, och han kunde inte
finna annat, än att Vår Herre satt och såg ner i ett stort
tält, utanför vilket ett par saracenhuvuden var uppsatta på
långa lansar och där en mängd präktiga mattor, gyllene
bordkärl och dyrbara vapen, som var tagna inne i den
heliga staden, var uppstaplade. I det där tältet gick det till
på samma sätt som överallt annorstädes i lägret. Där satt
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
