Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljuslågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTUSLEGENDER
Det var en usel krake. Den rörde sig så stelt och styvt,
som om den hade varit av trä.
När rövarna äntligen voro borta och Raniero gick att sätta
sig upp på den usla hästen, sade han till sig själv:
— Jag måtte ha blivit förhäxad av den där ljuslågan. För
dess skull får jag nu rida framåt vägen som en galen
tiggare.
Han förstod, att det skulle vara klokt av honom att vända
om, därför att företaget verkligen var outförbart. Men en
sådan stark åtrå att genomföra det var kommen över honom,
att han inte kunde motstå lusten att fortsätta.
Han drog alltså vidare. Han såg alltjämt omkring sig
samma kala, ljusgula höjder.
Om en stund red han förbi en ung herde, som vallade
fyra getter. Då Raniero såg djuren beta på den nakna
marken, undrade han om de åto mull.
Den där herden hade troligen ägt en större hjord, som
hade hlivit stulen från honom av korsfararna. När han nu
fick se en ensam kristen komma ridande, sökte han göra
honom vad ont han kunde. Han rusade mot honom och slog
med sin stav efter hans ljus. Raniero var så bunden av
ljuslågan, att han inte en gång kunde försvara sig mot en
herde. Han endast drog ljuset intill sig för att skydda det.
Herden slog efter det ännu ett par gånger, men så blev han
stående förvånad och hörde upp att slå. Han såg, att
Ranieros kåpa hade råkat i brand, men Raniero gjorde
ingenting för att kväva elden, så länge som ljuslågan var i fara.
Det syntes på herden, att han kände sig skamsen. Han följde
länge efter Raniero, och på ett ställe, där vägen gick fram
mycket smal mellan två avgrunder, kom han och ledde hästen
åt honom.
Raniero log och tänkte, att herden säkert höll honom för
att vara en helig man, som företog en botövning.
Fram emot aftonen började Raniero att möta människor.
Det var så, att ryktet om Jerusalems fall hade spritt sig ner
till kusten redan under natten, och en mängd folk hade
genast gjort sig i ordning att dra dit upp. Det var
pilgrimer, som i åratal hade väntat på tillfälle att få komma
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
