- Project Runeberg -  Krona och Törne /
14

(1882) [MARC] Author: Henrik af Trolle
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hedrande namn, om ni, hans far, blott ej förskjuter
honom!"

Kojskinen bleknade. Han erfor på en gång en
outsäglig glädje och en bitter smärta. Ej långt ifrån
midten af rummet knäböjde en mörk skugga. Det
var en man, som sträckte sina armar fram mot
honom. Rösten som talade hade ett bönfallande, ett
sorgset, ett djupt bedröfvadt uttryck. I denna stämma
igenkände Kojskinen rösten af sin förlorade son. För en
stund kämpade inom honom den finske soldatens
pligttrohet och glödande fosterlandskänsla, med
fadershjertats ömma försonande stämma. Skulle han utropa:
"gå bort från min åsyn du Finlands vanärade son, du
förrädare mot ditt fosterland och din konung". Eller
skulle han behjertande hans ungdom och de
omständigheter hvilka föranledt honom att afvika från
pligtens och hederns bud, säga: "Jag förlåter dig och vill
ej döma dig. Må Gud och ditt land äfven förlåta dig."

Den knäböjande brottslingen suckade tungt. Han
grät och hans kropp skälfde af ångest och qval.

"Tala fader, haf förbarmande med mig," bad han
med darrande röst

"Af hvad anledning befinner du dig här?" sporde
Kojskinen.

"Jag har fått min dom," svarade den unge mannen.

"Och den lyder?"

"Krigsrätten dömde mig att mista lifvet, men
konungen mildrade domen till ständig landsflykt."

"Begärde du denna nåd?"

"Nej min far, jag önskade att dö för att få ett
slut på ett lif, som för mig är en börda. Inför
fronten af mitt regemente slet profossen af mig de yttre
tecknen till min rang som officer. Derefter befalde
man mig att gå och inom åtta dagar lemna Finland, i
motsatt fall hade jag förverkat mitt lif."

"Min son, min olycklige son!" utropade
Kojskinen. "Du har blifvit hårdt men rättvist straffad. Kom
i mina armar. Icke vill jag öka dina lidanden. Arme,
förvillade, må Gud hafva misskund med dig."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:30:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kronaoch/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free