Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
motståndares en omständighet, som Fleming ej sade
sig gilla.
Kojskinen räckte fram sin sabel i det han
yttrade :
"Var god och mät den här klingan. Blir den
godkänd, så erbjuder jag den åt herr Eanck. Ärofulla
minnen äro fästade vid detta vapen. Det har varit
med i elfva hufvuddrabbningar och gjort god tjenst.
Dess klinga är god och eggen biter af ett hårstrå."
Ranck bugade sig och tackade. Kojskinens sabel
befanns vara i öfverensstämmelse med Flemings. När
Ranck mottog veteranens vapen syntes hans hand darra,
en omständighet, som ej undgick Kojskinens
uppmärksamhet, och som ej behagade honom.
"Känner han fruktan så är han förlorad,"
mumlade veteranen för sig sjelf. "Hans motståndare eger
utomordentlig styrka och han skall utmatta honom.
Ett orubbligt lugn och ett säkert öga erfordras om man
skall vinna seger."
De båda motståndarne stodo färdiga midt emot
hvarandra med sänkta vapen.
"Innan jag börjar striden," yttrade Fleming,
"önskar jag att major Eek inför dessa herrar högt
och på sitt hedersord förklarar, att denne herre i rang
är mig lika och att jag ej begår någon missaktlig
handling då jag slåss med honom."
"Han är er till alla delar fullt jemnbördig och
ansvarar jag härför på krigsmanna tro och heder,"
svarade majoren med hög röst.
"Då börja vi striden," yttrade Fleming.
Sekundanterna gåfvo ett tecken och likt tvenne
blixtstrålar slogo sablarne mot hvarandra. Ranck, som
märkte, att hans motståndare ville genom tyngden af
sina snabbt vexlande hugg utmatta honom, parerade
blott till en början, men så småningom bytte han om
taktik och det blef nu Flemings tur att med
uppbjudande af hela sin snabbhet parera de hugg, som
Ranck lät hagla öfver honom. Det var en vacker och
intressant strid, som uppväckte åskådarnes beundran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
