Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tit hemta till sig till Ryssland. Vi hafva förut
angifvit Karin Jägerhorns skaplynne och hufvuddragen i
hennes karaktär. Fadern lät henne med flit qvarstanna
i Finland för att i henne ega en fullt pålitlig och
intresserad agent, från hvilken han icke allenast kunde
erhålla värdefulla underrättelser om ställningar och
och förhållanden i landet utan äfven meddela sina
egna åsigter och planer. Hon skulle i sjelfva verket
blifva en spion åt fadern, ett föga hedrande uppdrag,
men som det oaktadt smickrade hennes fåfänga och
gaf en rik sysselsättning åt hennes för intriger fallna
lynne. Hennes djupa förställningskonst och smickrande
vältalighet gjorde, att hon snart fann villiga
medhjelpare, som antingen af egennytta och hämdbegär eller
ock bedragna af hennes skenbara fosterlandskärlek
inrapporterade allt hvad som var af vigt för henne att
lära känna, hvilket hon derefter meddelade åt fadern.
Hufvudbygnaden vid Brahelinna utgjordes af ett
tvenne våningar högt stenhus, källarvåningen deruti ej
inberäknad, en för den tidens förhållanden ansenlig
bygnad, alldenstund boningshusen, äfven vid de större
egendomarne på den finska landsbygden voro små och
oansenliga samt vanligtvis uppförda af timmer. Den
Jägerhornska slägten var, om ej rik, likväl i goda
ekonomiska omständigheter samt befryndad med flera högt
stående finska familjer bland andra med slägten
Cronstedt, af hvars medlemmar vice-miralen Olof Cronstedt
var öfverkonfmendant på "nordens Gibraltar," den
vigtiga fästningen Sveaborg. Brahelinna var kändt för sin
vackra belägenhet. Gården, liggande vid stranden af
en vidsträckt insjö samt omgifven af täcka
skogspartier och ett i öfrigt omvexlande landskap, kunde med
skäl sägas vara en angenäm vistelseort såväl för den
familj, som der uppslagit sina bopålar, som för en
besökande främling.
När vi första gången, ehuru blott i största
korthet, gjorde Karin Jägerhorns bekantskap, var hon
en tjusande mö i ungdomens poetiska fägring, en
knopp, som ej ännu utvecklat sig till blomma. År
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
