Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Och qvarlemnar mig, som ni lofvat få medfölja
er," frågade Pavo med bedröfvad min.
"Nej min gosse, du har mitt löfte och detta är
nog. Men redan i afton eller ock tidigt i morgon
måste du lemna gården, hvilket ej får ske i mitt sällskap.
Du inväntar mig på vägen för att derefter göra mig
sällskap. Vi begifva oss först till Helsingfors och
derifrån till Sveaborg. Jag har mina särskilda skäl och
orsaker att företaga denna resa. Gör min koffert
iordning och sedan dig sjelf färdig till uppbrott. Ingen tid
är att förlora."
Den ryssvänliga fröken hade låtit transportera
tvenne stora kärl med öl och bränvin ut på gården
till undfägnad åt kossackerna, medan hon åt grefve
Penisov lät servera en ypperlig frukost. Grefven
medförde och öfverlemnade till fröken de proklamationer
och skrifter, hvilka hon borde insmuggla bland
Sveaborgs garnison. De hade ett långt och vigtigt samtal
med hvarandra och först vid middagstiden lemnade
grefven och hans eskort Brahelinna.
När Eanck senare på eftermiddagen infann sig
hos fröken för att säga henne farväl och tacka för
visad gästfrihet yttrade hans värdinna:
"Ni finner af fiendens besök här på gården
sanningen af de nyheter jag i går meddelade er.
Fiendens rytteri nalkas redan Helsingfors. Åbo har
gifvit sig och Klingspor med sin här har retirerat ända
till Gamla Karleby. Allt är som sagdt förloradt och
Finlands öde besegladt."
"Och likväl hoppas jag att förhållandena snart
skola taga en för oss lyckligare vändning," svarade
Ranck med ett ironiskt småleende. "Jag tror att ni,
min fröken, snart skall komma att få erfara
sanningen af mina ord. Sveaborg är, som vi veta, nyckeln
till Finland, denna fästning är ointaglig och således
äfven det land, hvilket den är afsedd att skydda och
försvara."
Han bugade sig kallt och lemnade fröken allena.
"Du dåre," mumlade hon. "Guldets makt känner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
