Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tid omvexlades dagligen. Argun var en riktig
väckare för besättningen på Sveaborg, hvars kommendant
dessutom var nog oförsigtig, att utan behof slösa med
de i en fästning alltid så dyrbara skjutmedlen,
derigenom att han med hela lag besvarade enstaka eller
fåtaliga och overksamma skott, dem ryssarne lossade
mot fästningen, mera af list än beräkning att kunna
skada.
Vid ett af fönstren i sitt arbetsrum stod amiral
Cronstedt och blickade tankfull ut öfver fästningen.
Klockan var ungefär 11 på förmiddagen. En blek
vintersol kastade sina matta strålar öfver landskapet.
Kanonaden under natten hade varit mer än vanligt
häftig från fiendens sida. Några glödgade kulor hade
satt eld på ett af skärgårdsfartygens skjul, branden
hade genast blifvit släckt, men det oaktadt hade denna
tilldragelse i högsta grad oroat amiralen och gjort
honom än mera modfäld och bekymrad.
"Min ställning är högst nedslående och
sannerligen jag vet huru jag bör handla i denna min kritiska
belägenhet," sade han talande för sig sjelf. ’’Jag
bäfvar för det stora ansvar som blifvit mig anförtrodt.
Jag är sjöman och ej landtmilitär. Mina rådgifvare
och bland dem Jägerhorn, som är min närmaste man
i befälet, tvifla på möjligheten af ett försvar. Att
onödigt utgjuta blod tjenar ju till ingenting. En
öfverenskommelse med fienden, hvarigenom fästningen och
den dyrbara armens flotta kunde räddas vore måhända
den bästa och säkraste utvägen att befria sig ur alla
dessa bryderier."
Under det att amiralen dagtingade med sin pligt
och sitt samvete hade Jägerhorn, hans onda genius
inträdt i rummet för att aflägga den sedvanliga
rapporten rörande tillståndet inom fästningen. Jägerhorn,
som redan sålt sig åt fienden, biktade sin lurande blick
på kommendanten och smålog lik satan då han
frestade guds enfödde son.
"Hvad nytt?" sporde amiralen med matt röst.
"Fienden har inrättat åt sig en hop rörliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
