Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dare företag mot fosterlandet torde Sveriges öde snart
vara afgjordt. Men, som sagdt, vi hafva intet att frukta
i den vägen, så länge vi blott hafva vår flotta i behåll."
Medan de vise gubbarne på detta sätt gåfvo sina
olika tankar luft rörande den högvigtiga nyhet,
kopparslagaren tillhviskat dem, hade denne med brådskande
steg ställt sin kosa mot hemmet. Himmelen var fri
från moln och en herrlig fullmåne belyste med sina
strålar den i qvällens stillhet hvilande staden. Hunnen
i närheten af S:t Katarinas herrliga ruin stannade
plötsligt Krok. Hans blickar fästade sig skygga och
forskande på de höga murarne, på de öppna, med buskar
beväxta fönstren, på de brutna hvalfbågarne. Måhända
hade den välfägnad han njutit gjort vår mästares hjerta
mera än vanligt poetiskt och känslofullt. S:t
Katarinas ruin, upplyst af fullmånen, är en anblick, som kan
göra intryck på det mest prosaiska sinne. Månen stod
midt för korfönstren och inkastade massor af sitt
silfverhvita ljus i de öppna hvalfven. De skälmska
månstrålarne, alltid lekfulla, svärmade kring murar och
pelare samt bildade mystiska, fantastiska skuggor; det
var en anblick, som kunde göra betraktaren både
svärmisk och vemodig.
"Min själ vill jag sätta i pant på att det är
något fördömdt sattyg, som drifver sitt spel i ruinen
derborta," mumlade Krok för sig sjelf och med en röst,
som tydligt tillkännagaf, att hans mod ej var af
starkaste slaget. "Jag såg tydligt skuggor smyga långs
muren, som vetter hitåt och afteckna sig på densamma.
Kors i Jesu namn, om det kan vara sanning hvad man
sagt mig, att det spökar i de här gamla kyrkoruinerna!
De skuggor, jag såg, buro långa svarta kåpor. Tänk,
om det var S:t Katarinas forna Fransiskaner-fäder, som
här gingo och tassade. Fy fan! jag tar vägen genom
bror Nybergs trädgård, så kommer jag fortare hem."
Sagdt och gjordt! Krok vände sig åt venster och
gick derefter fram i riktning mot trädgården samt
ingick en stund derefter i anläggningen. Träden stodo
ännu till följe af den kalla våren nakna och aflöfvade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
