Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"O jag arme man, det visste jag förut, fastän jag
trodde att den, som berättade det, sagt en osanning,’1
afbröt pustande mäster Krok.
"Bet är rena sanningen; men hvad du ej vet, det
är, att fienden denna natt framträngt till sjelfva Visby
samt lägrat sig dels utanför, dels i sjelfva staden. De
skuggor, du sett smyga omkring såväl i trädgården,
som här och vid S:t Katarinas kyrkoruiner, voro ryska
officerare och soldater. De hafva i ruinerna nedlagt
en mängd krutfastager för att i händelse af behof
kunna spränga hela staden i luften. Men jemra dig
ej utan var lugn. S:t Nikolaus, er ös skyddspatron,
vakar öfver er från sin himmel och jag har nedstigit
hit för att tillintetgöra deras onda anslag."
Krok lyssnade med den mest spända
uppmärksamhet. Punschångorna hade så småningom bortdunstat
och han hade återfått sitt lugna, samlade förstånd samt
kände sig nu helt annorlunda till mods än kort förut,
då hans sinne var helt och hållet förvirradt.
Skuggorna han sett voro således inga spöken, inga från
grafvarne uppstigna vålnader. De voro menniskor af kött
och blod och rätt och slätt fiender. Han hade spelat
en den jemmerligaste och ömkligaste roll, man kunde
tänka sig. Han kände sig topp tunnor rasande.
"Inga skuggor!" utropade han. "Så djefvulen
anfäkta du heller är någon skugga, något spöke, utan en
menniska, skapad lika som jag och för en sådan är
Erik Krok ej rädd. Ner med dig på eviga minuten,
så att jag får reda på hvem det är, som spelat mig
detta gemena spratt. Ner med dig, S:t Nikolaus,
annars skall du få med S:t Erik att göra."
Kopparslagaren for i ett skutt ned på korgolfvet
med sin käpp högt lyftad i högra handen, detsamma
gjorde mannen midt emot honom. Sannerligen, den,
som i midnattens timme sett dessa båda varelser i det
åter af månstrålarne upplysta koret, kunde ej annat
än med fasa fly derifrån, troende dem vara rasande
andar från en annan verld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
