Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eskadern gick den 11 Maj till sjös, styrande kosan
mot Gotland.
Den 14, då Bellona tidigt på morgonen återkom
till eskadern, erhölls af medförde fiskare den
underrättelsen, att huvudstyrkan af ryska trupperna, som
uppgafs till 2,500 man, var förlagd i och omkring Visby,
samt 150 man i Slite hamn, hvarest på förra
fästningen Carlsten kanoner blifvit placerade. Samma dag
på eftermiddagen ankrade eskadern uti Sandviken.
Knappast var detta verkstäldt förr än en utskickad
från öfverste Klint infann sig ombord på amiralskeppet
med ett bref till baron Cederström. Den utskickade
var vår gamle bekante, den glade Manfred Skrifvare,
hvilken genom de vigtiga meddelanden han lemnat
landshöfdingen rörande fienden, hos denne råkat i
största ynnest, ett förhållande, som äfven kommit den
hedervärde Erik Krok till godo, tackadt vare Manfreds
flytande tunga.
Skrifvaren lemnade öfverstens bref till baron
Cederström, hvilket denne skyndade att läsa. Det
innehöll blott dessa rader:
"Högvälborne Herr Amiral och Friherre!
De kanoner, fienden placerat på förra fästningen
Carlsten, äro af trä och således ej att frukta. Han
hade äfven inlagt krutfastager i åtskilliga af Visby
kyrkoruiner, för att spränga staden i luften, men denna
fara har blifvit genom min åtgärd undanröjd.
Beslutar herr amiralen sig för att utan uppehåll marschera
på Visby, måste fienden genast kapitulera."
"Det gör jag visst," utropade baron Cederström,
helt förnöjd öfver de underrättelser, han erhållit, ty
fiendens kanoner på Carlsten hade han ej sett med
särdeles blida ögon. "Helsa öfverste Klint," yttrade han
vändande sig till dennes utskickade, "att vi snart
träffas i Visby."
Den unge skrifvaren bugade sig och flög på
dörren, otålig att få återse skön Anna, som han numera
fritt och öppet kunde besöka utan att behöfva frukta
att komma i kollision med Erik Kroks stora händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
