Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oväntade yttrande nästan darrade han af fröjd. Den
ansökan han skrifvit och som han bar på sig, detta
för honom så ytterst vigtiga papper, skulle han våga
att framlemna det till majestätet? Jo, ett sådant
tillfälle som detta skulle säkert aldrig erbjuda sig mera.
Men denna ansökan var af den beskaffenhet, att
konungens vrede lätt kunde framkallas och den nåd han
erbjöd förbytas i den grufligaste onåd. Ranck stod
obeslutsam och försagd. I detta ögonblick då hela hans
mod var af nöden stod han villrådig och bäfvande.
Konungen, sorn varseblef de vexlande
sinnesrörelserna hos Ranck, yttrade i vänlig ton:
"Ni har ingenting att frukta, min herre. Ni har
handlat till #min stora belåtenhet och kan fritt och
otvunget framställa till mig, om ni har någon önskan
att se uppfyld."
Dessa vänliga ord fråntogo Ranck alla
betänkligheter. Han framtog ansökningen ur sin flicka,
knäföll och räckte den förvånade konungen papperet.
’’Nåd min konung, förlåtelse och tillgift för hvad
jag brutit och felat," framstammade Ranck. i det han
fattade och vörnadsfullt kysste konungens hand.
Gustaf Adolf betraktade den bönfallandes bleka
ansigte med lika mycken bestörtning som förvåning.
Denne tappre officer en — brottsling. Konungen trodde
för ett ögonblick, att Ranck blifvit vansinnig, men den
blick full af smärta och förtviflan, som Ranck riktade
mot honom, talade mera om en djup sorg, än ett
rubbadt förstånd.
"Stig upp, min herre, ty man knäböjer endast för
Gud," yttrade konungen. "Jag skall taga del af
innehållet i det papper ni lemnat mig, måhända
förklarar det orsaken till ert besynnerliga uppförande."
Ranck reste sig upp. När konungen slutat
läsningen hopvek han långsamt papperet och såg länge
och forskande på Ranck, som ej vågade höja sina ögon
upp till monarken, utan stod med sänkta blickar.
"Jag förstår nu allt," yttrade konungen, "ni var
en bland dem, som ville bereda min högtsalig fader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
