Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 KRONA OCH TÖRNE.
man är värd en ovanlig nåd, för utförandet af en
ovanlig handling."
"Jag skall försöka att uppfylla detta vilkor,"
svarade Eanck efter några minuters tyst eftersinnande.
"Erfarenheten har lärt mig att ingenting är omöjligt
här i verlden. Uppfyllandet af detta ers majestäts
vilkor innefattar ju dessutom för mig allt hvad som är
dyrbarast för mannen, heder, ära, rykte och ett godt
namn. Skulle det ej lyckas, återstår för mig blott en
enda utväg."
"Och den är?" frågade konungen med låg röst.
"Den att — dö, ers majestät, ty endast döden är
då min enda och bästa vinning."
Konungen ryste lätt, ty tonen i Rancks röst
visade, att det ej var ett ögonblickets ord han yttrat.
Gustaf Adolf vinkade med handen ett tecken till
Ranck att aflägsna sig. Denne bugade sig djupt och
lemnade rummet. Konungen lade den ansökan Ranck
lemnat honom i sin portfölj i det han mumlade:
"Det var en ovanlig man, denne officer, och jag
nästan ångrar, att jag satte hans tapperhet på vidare
prof. Det skall emellertid blifva intressant att få höra
hvad för en handling, han ämnar utföra."
Han gick bort till bordet och började åter att
leka med Buxhöwdens ordnar.
Kap. XV.
"Styrbjörn" och "Hjalmar". En nattlig strid.
Nyare tiders tänkare hafva satt i fråga huruvida
tapperheten kan anses som en dygd. De påstå, att denna
egenskap, såsom uttryck af det personliga modet,
tillhör den råaste vilde, lika så väl som den civiliserade
statsborgaren; att det blott är en uppöfvad gåfva af
naturen, ett öfvermod, som trotsar faror, då dygder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
