Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helst återtaga och under detta namn tjena och tillhöra
den här hvars prydnad han utgjorde.
"Ej längre vanhedrad och förskjuten!" utropade
han med fuktig blick och sammanknäppta händer. "Nu
kan jag uppträda och visa mig inför Tiainen och Hanna
med högburet hufvud. Nu kan jag utan att behöfva
frukta ett föraktfullt afslag begära att denna hulda
qvinna skall blifva min maka. Kärleken förledde mig
till afsteg ifrån hederns och ärans väg, kärleken skall
åter försona mig med lifvet och komma mig att förgäta
min lefnads mörka sidor och hårda pröfningar."
Dörren öppnades till tältet och den gamle
Koj-skinen visade sin vördnadsvärda gestalt. Han
betraktade Ranck med frågande blickar.
"När vi sist skildes åt yttrade ni, att ni hade en
önskan, ett mål att uppnå, på hvilket hela er sällhet
och lycka berodde," yttrade veteranen. "Tillåt mig att
fråga om ni vunnit detta mål, eller om ni återvändt
bit för att söka döden på slagfältet?"
"Kämpa och strida skall jag som allt hitintills göra
för mitt land," svarade Ranck med rörd stämma, "men
om försynen vill spara mitt lif, så önskar jag att lefva,
både för min egen samt för kära vänners lycka och
glädje."
Den gamles kropp genombäfvades af glad
hänryckning. Han utbredde sina armar och med ett
glädjeskri sjönk Ranck till hans bröst och blandade sina
tårar med veteranens.
"Amen! ske alltså som du hoppas och sagt,"
yttrade den gamle Kojskinen. "Jag anar mycket, men
vill ännu ej fråga dig. Den syn jag såg i fönstret var
ingen bedräglig bild. Mitt hjerta sade mig det, och
denna stund vittnar om att det var en sanning."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
