Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278 KRONA OCH TÖRNE.
togos skotten eller väggarne till dessa hytter,
likaledes skottet, som skilde kampanjesalen från batteriet,
hvilket sistnämnda då bildade ett sammanhängande helt
utan all belamring.
"Ni vill göra mig spräng-jan, purser, men det
skall ej lyckas för er," yttrade Gaubineau till
förvaltaren, i det han skakade tärningarne i sin breda hand.
"Ni spelar djerft, men sinkor all! och jag bryter edra
band, håller er sedan ur spelet och kniper partiet."
Kaptenen hade lyckan med sig. Sinkor all, det
kast, han just behöfde, slog han också. Gaubineau
skrattade omåttligt och blef vid det bästa lynne. Han
vann partiet, tömde sin grogg och stoppade på nytt
sin pipa.
"Jag är känd både inom och utom lands för att
vara en lika lycklig som skicklig brädspelare," yttrade
kaptenen, "och jag väckte anno 1786 ett stort
uppseende på klubben i Marseille, hvarest jag hade
mottagit en utmaning af Markis de Trevor, en utmärkt
brädspelare, att med honom spela femtio partier.
Insatsen var 1,000 francs per parti. Jag förlorade tio
och vann fyrtio således 30,000 francs. Jag blef
genast invald till hedersledamot af klubben. De 30,000
francs jag vann skänkte jag till ett asyl för orkeslösa
sjömän, hvilken helt naturliga handling uppväckte de
gode fransmännens förtjusning till den grad, att jag
icke allenast uppvaktades af en deputation med
prefekten i spetsen, som öfverlemnade till mig ett diplom
att vara hedersborgare i Marseille, utan när jag
sedermera gick ombord å Ajax, så åtföljdes jag från
hotellet der jag bodde till hamnen af nästan hela
stadens befolkning, under det att Marseilles skönaste
och förnämsta unga damer blomsterströdde min väg."
Löjtnanten för volontärerna strök sina mustascher
för att dölja det tviflande smålöjet som lekte kring
hans mun, ett leende, som kom pursern att med en
liflig ed bestyrka sanningen af kaptenens uppgift.
"Ni skall hafva revanche, purser," yttrade
Gaubineau. "Det är er rättighet. Hvad är på färde?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
