Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
menniska, som blifvit skapad. Hur fan bär du dig åt
att komma öfverens med karlen?”
Grefven ryckte på axlarne och gjorde en ful
grimas,
”Jag låter honom se spöken midt på ljusa dagen,
tackadt vare de hocus pocus jag fått lära af några
tyska illuminater,” svarade han skrattande. ”I morgon
skola vi hafva en stor spökseance och jag funderar
starkt på att ställa så till att han får se sjelfva —
hin onde.”
”Ställ då äfven så till, att denne notabilitet tar
honom med sig, när han drager bort,” yttrade Alfred
K., son till en af skeppsbrons koryféer. ”Det vore
en ren välgerning af dig, för hvilket Svea folk och
land skulle välsigna dig.”
”Och vi skulle sjunga i korus: Res, res så långt
som pepparn växer och kom aldrig tillbaka,” yttrade
en af sirenerna, en platthet åt hvilken man fann för
godt att applådera.
Skymningen hade inträdt, den af tunga snödigra
moln uppfylda himlen gjorde luften ännu mörkare.
Utanför boningshuset och med ansigtena tätt
tryckta till ett af fönstren, hvars gardin blott var till
hälften nedfäld, stodo tvenne män inhöljda i vida
kappor, hvars kragar voro uppslagna öfver hufvudet. De
buro svarta halfmasker af siden, och deras händer
hvilade på värjfästena. Den ena af de båda männen var
medelstor, den andre lång, reslig och fyllig till växten.
”En sådan äreförgäten skurk,” yttrade den
förstnämnde af de båda männen. ”Jag har hört hvarje ett
af hans ord. Det är majestätsbrott och jag vore sinnad,
att störta in och ränna min värja i hjertat på
honom.”
”För himlens skull, ingen öfverilning, det har ni
ju lofvat mig,” hviskade hans följeslagare; ”det skulle
endast kompromettera er höga värdighet samt
uppväcka hån och åtlöje.”
”Känner ni mannen?” sporde den som först talat.
”Ja, det är en polack vid namn Gregorius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
