Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTERUPPRÄTTELSE OCH FÖRSONING. 341
som tillhör honom, på samma gång den dom, söm en
gång, långt tillbaka i tiden, drabbade honom, blifvit
upphäfd. Hvad han felade som yngling har han som
man i rikaste mått och på ett det värdigaste sätt
försonat. Löjtnant Ranck, finnes ej mera till inom vårt
regemente, men väl löjtnant Karl August Kojskinen,
som jag i mitt eget, i regementets och i hela den
finska härens namn helsar välkommen som en sann och
ädel krigsman. Lefve löjtnant Kojskinen!"
Ett oändligt jubel bröt fram och soldaternas
hurrarop blandade sig med åskådarnes röster. Den gamle
Kojskinen förgätande sina blessyrer störtade fram och
kastade sig i sonens armar.
"Min son, min son," utropade han. "Du har
vunnit upprättelse och försoning, du har kämpat och
stridit, du har vunnit segrens krona. Välsignad vare du.
Detta ögonblick af salig fröjd gör mig ung på nytt
och kommer mig att förgäta alla lidanden och sorger."
Denna scen gjorde ett djupt intryck på alla
närvarande. Alla skyndade fram för att trycka handen
på Ranck och yttra några vänliga ord. Döbeln som
såg att Ranck helst önskade undvika denna hyllning
aftackade regementet, hvarefter det aftågade till sina
kaserner.
När Ranck eller som vi numera vilja kalla
honom, Kojskinen, återkom till sitt logi, fann han ett
rikligt försedt middagsbord dukadt. Hans vänner ville
med en enkel fest högtidlighålla denna dag och hans
gamle vän Roth hade varit den, som haft bestyr med
anordningarne. Sedan Kojskinen mottagit de
närvarandes förnyade lyckönskningar skyndade han att
uppsöka Hanna. När han inträdde i hennes rum reste
hon sig upp och gick emot honom med utsträckt hand
och purprade kinder.
"Och nu Hanna, hvad gifver du mig nu till slut
för ett svar?" frågade han. "Skall min lycka till fullo
beseglas, skall den krona jag eftersträfvat att vinna
blifva min, eller skall blott törne växa på min stig?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
